Från och till under olika perioder i mitt liv har jag skrivit dagbok. Eller, egentligen mer små noveller baserade på händelser i mitt liv. Texterna har allt som oftast  haft ett genomgående tema och jag brukar förvara dem i mina väskor för att alltid ha dem nära till hands. Ibland kan jag hitta ett gammalt bortglömt block och det är faktiskt väldigt intressant att gå tillbaka och läsa texterna. Idag var en sådan dag då jag fann ett par gamla noveller och de var ganska berörande men samtidigt jobbiga att läsa. För, jag kom till insikt. Förstod genast alla utomståendes ord som jag alltid jakande låtsas förstå. Det kändes ungefär som att jag landade med båda fötterna på jordenen och plötsligt såg klart och tydligt, ungefär som när man tittar genom en kikare. Det var då jag bestämde mig. Så, med ett leende på läpparna rev jag ut alla sidorna ur blocket och kom fram till att tiden är nu, inte sen och definitivt inte då.