Igår satte jag på Lejonkungen. Världens finaste och bästa film enligt mig. Men, jag var tvungen att stänga av för att inte datorn skulle drunkna. Allt brast och tårarna gick inte att hejda. Tänk, att en barnfilm kan beröra en så mycket. Ikväll tänkte jag göra ett nytt försök. Får kanske hoppa över scenen när Mufasa somnar in..


foto: Google

x x x